Soligor Auto-Zoom 75–260 mm f/4,5 är ett typiskt – och mycket tidstypiskt – supertele-zoomobjektiv från 1970-talet, byggt när zoomar började bli populära men fortfarande var tydligt kompromissbetonade jämfört med fasta brännvidder. Det är stort, tungt, helt manuellt och fullt av karaktär.
📜 Historik & sammanhang
- Tillverkningsperiod: ca mitten–slutet av 1970-talet
- Varumärke: Soligor (USA/Europa – men tillverkad i Japan)
- Tillverkare: Ofta Tokina eller Kino Precision (Kiron) beroende på version
- Marknadsposition: Avancerad amatör
Soligor var ett distributions- och varumärkesföretag, inte en optiktillverkare. Samma objektiv kunde därför säljas under flera namn (Soligor, Vivitar, Accura m.fl.), ibland med små mekaniska skillnader.
🔍 Tekniska data (typiska)
- Brännvidd: 75–260 mm
- Ljusstyrka: konstant f/4,5
- Optisk konstruktion: ca 13–15 element i 10–12 grupper (varierar)
- Bländare: 8 blad (vanligt)
- Närgräns: ca 2,5–3 m
- Zoomtyp: push-pull (en ring för zoom + fokus)
- Filtergänga: ofta 67 eller 72 mm
- Fattningar: Nikon F, Canon FD, Minolta SR, Pentax K, M42 m.fl.
Konstant ljusstyrka var ett starkt säljargument på sin tid – även om f/4,5 inte är särskilt ljusstarkt med dagens mått.
📸 Bildkaraktär
Det här är inte ett objektiv för pixelperfektion. Det är ett objektiv för uttryck:
- Bäst prestanda i teleänden runt 135–200 mm
- Mjukare vid 260 mm, särskilt vid full öppning
- Kräver ofta f/8–f/11 för bästa resultat
- Måttlig till tydlig kromatisk aberration
- Låg till medelhög kontrast → passar svartvitt mycket bra
- Bokeh ofta lite orolig men med tydlig “vintage-look”
På film – särskilt svartvitt – kan den ge:
- mjuk teckning
- behaglig tonalitet
- klassisk 70-talskänsla
⚙️ Mekanik & känsla
- Hel metallkonstruktion
- Tung (ofta 1,2–1,5 kg)
- Lång och trög fokusrörelse
- Zoom creep kan förekomma
Det här är ett objektiv som:
- mår bäst av stativ eller monopod
- balanserar dåligt på små kamerahus
- känns mer som ett verktyg än ett smycke
🔄 Användning idag
- Mycket vanligt på analog småbild
- Kan användas på spegellöst via adapter, men kräver stabil hand
- På APS-C motsvarar den ca 110–390 mm – rejält tele
Passar bäst för:
- landskapsdetaljer
- industriella motiv
- experimentellt telefoto
- svartvitt arbete där absolut skärpa inte är målet
Med intresse för rustika miljöer och äldre optik passar den bättre som ett karaktärsverktyg än som allroundtele.
📌 Fördelar & nackdelar
Fördelar
- Mycket stort zoomomfång
- Konstant bländare
- Robust, nästan oförstörbar
- Ofta mycket billig idag
Nackdelar
- Stor och tung
- Begränsad skärpa vid ändlägen
- Kräver nedbländning
- Inte lämpad för snabb fotografering
🧠 Sammanfattning
Soligor Auto-Zoom 75–260 mm f/4,5 är ett klassiskt 70-talsmonster: stort, kompromissfyllt – men fullt av karaktär. Det representerar en tid då zoomar var:
- tekniskt djärva
- mekaniskt överdimensionerade
- optiskt “good enough” snarare än perfekta
För den som fotograferar analogt, långsamt och med känsla för uttryck kan det vara ett väldigt roligt objektiv – men det kräver tålamod och realistiska förväntningar.