- Ernemann-Werke A.-G. Dresden var en av de stora tyska kameratillverkarna under tidigt 1900-tal (grundad på 1880-talet, blev aktiebolag 1899).
- Företaget tillverkade allt från små fickkameror till stora studiokameror och projektorer.
- 1926 gick Ernemann upp i sammanslagningen med ICA, Contessa-Nettel och Goerz som blev Zeiss Ikon AG i Dresden.
Objektivet: Ernemann Doppel-Anastigmat 14 cm f/11
- “Doppel” betyder i detta sammanhang “dubbel” – det handlar alltså om en dubbelanastigmat-konstruktion.
- Det var en av de tidiga typerna av symmetriska anastigmat-objektiv, ofta liknande Goerz Dagor eller Zeiss Protar.
- Två symmetriska linspaket placerade på varsin sida om bländaren.
- Brännvidd 14 cm (140 mm): Typiskt för plåtkameror i format 9×12 cm eller 10×15 cm.
- Ljusstyrka f/11: Relativt ljussvagt, vilket var vanligt för denna tid eftersom linsteknologin och glaset ännu inte tillät billiga, ljusstarka konstruktioner.
- Användes främst för landskap, arkitektur och porträtt i god belysning, ofta med stativ.
Bildkvalitet och egenskaper
- Fördelar:
- Symmetrisk konstruktion gav bra korrigering för distorsion och kromatisk aberration (framsteg jämfört med tidigare enkel-lins “Rapid Rectilinear”).
- Relativt lätt och kompakt i jämförelse med andra samtida objektiv.
- Begränsningar:
- f/11 innebär långa exponeringstider i allt utom starkt dagsljus.
- Ingen möjlighet till kort skärpedjup.
- Objektivet kunde ofta delas i halvor (använda ett linspaket) för längre brännvidd men med ännu lägre ljusstyrka (t.ex. ~280 mm f/22).
Användning
- Monterades i centralslutare (t.ex. Compound eller Dial Set Compur) eller i tunnplåtshållare utan inbyggd slutare, där kamerans ridåslutare stod för tiden.
- Vanligt på plåtkameror från ca 1905–1925 innan Zeiss Ikon-fusionen.
- Populärt bland amatörer och yrkesfotografer som ville ha skarphet över hela bildytan.
Sammanfattning
Ernemann Doppel 14 cm f/11 var ett klassiskt tidigt 1900-tals dubbelanastigmat-objektiv, avsett för 9×12-kameror. Det kombinerade enkel konstruktion med god optisk korrigering, men med begränsad ljusstyrka. Idag är det främst av samlarintresse och uppskattas för sitt historiska värde och den typiska mjuk-skarpa återgivning det kan ge vid storformatsfotografering.