Agfa Billy-serien är en av de mest klassiska tyska mellanformatsserierna, och just den modell du nämner är en av de typiska billigare varianterna för amatörer. Låt mig reda ut den:
📸 Agfa Billy I (ca 1950–1952)
- Typ: Vikbar bälgkamera (”Faltkamera”).
- Filmformat: 120-film. Negativstorlek 6×9 cm (8 exponeringar per rulle).
- Objektiv:
- Agfa Agnar 105 mm f/6,3 (ibland står 150 mm f/6,3 på vissa exportversioner, men standard var 105 mm).
- En trelinsig triplet – enkel men tillräckligt skarp vid f/11–f/16.
- Slutare: Agfa Vario med tre tider: 1/25, 1/50, 1/200 sek + Bulb.
- Bländare: f/6,3 – f/22.
- Fokusering: Zonfokus (uppskattat avstånd, ofta markerat för porträtt, grupp, landskap).
- Sökare: En enkel optisk genomsiktssökare (ingen mätsökare).
- Byggnad: Lätt metallkropp med svart bälg, fälls ihop till en ganska fickvänlig kamera.
🏭 Om Billy-serien
- Agfa började använda namnet ”Billy” redan på 1920-talet.
- Efter andra världskriget återupptogs serien – Billy I, II och Record blev vanliga exportmodeller.
- Billy I var den enklaste, Billy II hade bättre optik och fler slutartider, medan Agfa Record var den mer påkostade modellen.
🎨 Bildkaraktär med Agnar f/6,3
- Vidöppen (f/6,3): Mjuk, låg kontrast, lite vinjettering – charmigt men inte ”skarpt”.
- Nedbländad (f/11–f/16): Bra skärpa över hela bilden, perfekt för landskap.
- Triplet-look: Ger ett klassiskt 50-talsuttryck – lite mjukare kanter, trevlig bokeh i bakgrunden.
- Passar utmärkt för svartvitt på film som Ilford FP4+ eller Kodak Tri-X, men blir också nostalgiskt på färgfilm (t.ex. Kodak Ektar).
🎯 Sammanfattning
- Agfa Billy I med Agnar 105/6,3 och Vario-slutare är en enkel men charmig mellanformatkamera.
- Den var avsedd för amatörer som ville ha en prisvärd kamera för semestrar och familjebilder.
- Med dagens ögon ger den stora 6×9-negativ och en vintagebild med mycket karaktär, särskilt vid f/11.