Film är ljuskänslig, det vet vi. Men på vilket sätt? Vilket ljus är den känslig för? Allt ljus? De första ljuskänsliga materialet som användes för att framställa fotografiska bilder….ska jag inte ens försöka mig på att prata om i nuläget. MEN om vi går till början på 1900-talet och tittar på de första kommersiella filmerna så var den Ortokromatiska filmen allenarådande. Denna filmen gav ett naturtroget resultat men den var inte känslig för rött ljus. Det gjorde att man kunde ha den klassiska röda lampan tänd i mörkrummet när man bearbetade filmen. Nackdelen var dock att om man fotograferade röda saker så avtecknades dem som svarta. När man lite längre fram i fotohistorien lyckades göra filmerna känsliga för hela färgspektrat så kallade man denna film för pankromatisk. Nackdelen var att den pankromatiska filmen måste behandlas i strikt mörker men fördelarna uppvägde detta omaket och bilderna blev mera naturtrogna.
Varför vill vi då använda Ortokromatisk film idag? Vi ser många filmfabrikanter släppa dessa ortofilmerna. Ferrania, Orwo och Ilford är bara några. Precis som med all analog fotografering är det inte i första hand perfekt kvalité och naturlig återgivning man söker utan att kunna göra sina bilder med personligt utryck och med själ och känsla. Ortofilmerna ger just detta. En liten förvrängning av tonerna på ett sätt som får oss att klia oss i huvudet och undra hur detta är gjort. Mörka läppar, ökade kontraster i hudtoner, svarta äpplen som på bilden. Faluröda hus som är svarta, mörka rosor osv. Dvs alla toner utom just de röda tecknas normalt medan röda toner blir mörka.
Vad händer då om man sätter ett rödfilter på kameran? Då bidde det inga bilder! Vad det gäller andra färgade filter så är det upp till fotografens experiment antar jag.
Hur som helst är Orto-filmerna ytterligare ett grepp i fotografens verktygslåda för att skapa bilder som berör och engagerar. Var för inte testa?