Med Goerz Frontar.
Allmänt
- ”Tengor” var ursprungligen en modellserie från Goerz (Optische Anstalt C. P. Goerz) som senare via fusion ingick i Zeiss Ikon.
- Zeiss Ikon fortsatte att tillverka dessa boxkameror under beteckningen Box Tengor under många år, ungefär från mitten/slutet av 1920-talet till 1950-talet beroende på version.
Tekniska egenskaper
Några typiska egenskaper hos Box Tengor / Goerz Frontar-varianterna:
| Egenskap | Beskrivning |
|---|---|
| Filmformat | Använder 120-film, ofta för formatet 6×9 cm. |
| Objektiv | Goerz Frontar, ofta achromat (dvs korrigerad för färg-övertoner), inte bara en enkel menisklins. |
| Brännvidd | Cirka 105 mm, vilket är standard för 6×9 format för boxkameror. |
| Bländare | Flera varianter: vanliga bländare är approx f/9, f/11, f/16 etc beroende på modell. |
| Slutartyp | Ofta roterande slutare (“rotary shutter”) med fasta tider (t.ex. runt 1/30 s) plus läge som fungerar som B eller T för längre exponeringar. |
| Fokusering | Enkla fokuslägen eller fasta/distansskal; ofta kompletteras med närbildslinser (“close-up lenses” eller “supplementary lenses”) för nära håll. |
Modeller & varianter
Några namngivna versioner är:
- Box Tengor 54/2 – en vanlig version. De beteckningar “54/2” etc indikerar modell och ibland förändringar i optik eller finish.
- Box Tengor II 56/2 – en senare version, med vissa förbättringar vad gäller material och finish, och ibland med bättre funktioner.
Bildresultat och användarupplevelse
- Kameran gör rätt stora negativen (6×9 cm), vilket gör att man kan få riktigt bra kvalitet vid skanning eller förstoring.
- Bildkaraktären är ofta ganska mjuk och med säregen “boxkamera-karaktär” – vinjettering, mjuka hörn, mindre precision än moderna optiker, men estetiskt tilltalande i rätt miljö.
- Begränsningar: ljussvaga motiv blir svårt pga relativt små bländare och begränsad slutartid, fönstren (sökaren) kan vara små och mörka, och kameran är inte särskilt flexibel jämfört med mer avancerade kameror.