En härlig 90-talskombo som har blivit lite bortglömd i hipsterjakten på helmanuella 70-talskameror i metall.
EOS 300 är ju en ganska modern kamera med full automatik och autofokus men samtidigt finns alla möjligheter att bestämma själv över alla inställningar. Vill man gå ut och verkligen kontrollera bildresultatet så är det inga problem samtidigt som man kan hänga den på axeln en solig semesterpromenad och bara koncentrera sig på motiven och lita på att kameran fixar resten. Autofokusen är ju en garant på att skärpan hamnar rätt om ögonen inte riktigt gör vad de ska,(talar av egen erfarenhet)
Kodaks T-Max 3200 har ju fallit i glömska då det digitala har fått oss att glömma hur snyggt det är med korniga bilder. Den analoga känslan definieras av kornigheten om du frågar mig, just det, det är ju jag som bestämmer vad som ska stå i denna texten… Den ger också möjligheten att fotografer i dåligt ljus, det där som var smått omöjligt innan mobilkamerorna kom och gjorde det till vardagsmat.
Canonkameran DX-kodar bara (ställer automatiskt in ISO efter kodning på filmrullen) upp till 1600 så dessa bilderna är exponerade efter det.
Sammantaget, en trevlig upplevelse!
