Jag måste erkänna att jag tittar för mycket på Youtube… Jag finner mig ofta i situationen där jag låter någon annan uppleva saker och visa upp det för mig med en taffligt inspelad film. Det fyller en funktion där vi åskådare kan vackert sitta kvar i vår TV-soffa men samtidigt få se på saker som fascinerar oss, saker vi vill lära oss mera om, saker vi själva skulle vilja uppleva men inte riktgt får tummen ur att göra, utan tittar hellre på när någon annan gör det.
-Here we are after hiking up this mountain for three hours. We started at 3 am just so we could catch this magnificent sunrise.
Tjenare! Jag orkar ju knappt sträcka mig efter fjärrkontrollen!
Men jäklar vilka fina bilder de fick! Det är soluppgångar, solnedgångar, vattenfall och alla de vackraste platser man kan tänka sig. Det pratar om focusstacking, HDR, står i timmar och väntar på det perfekta ljuset. Otroligt fascinerande och fångande. De producerar film på film, oftast en i veckan och lever på att vi sitter i soffan och klickar tummen upp. Jag har inte en aning om hur Youtubes utbetalningssystem fungerar men det verkar ju funka för dessa killarna som har mellan 50 000 och 500 000 följare. Vilken press! Varje vecka måste man skapa något spektakulärt för att hålla intresset uppe hos följarna.
Min senaste manlige bekant som jag levt med de senaste veckorna heter Gavin Hardcastle, innan det var det Thomas Heaton och Nick Carver. Dessa killarna har gjort att jag kan uppleva min hobby hemma i soffan. Tack, grabbar! Så kan jag koncentrera mig på min öl och mina chips istället för att stiga upp mitt i natten och jaga upp för ett berg. Dessutom är det rätt svårt att hitta några berg här ikring som är värda att traska upp för just för utsikten.
Senaste filmen som jag såg med Gavin vadade han genom bröstvårtedjupt vatten mitt i vintern för att kunna använda vidvinkel när han fotograferade istappar. Det var då jag tog på mig en filt medan jag la upp benen på soffbordet.
Bilden blev i alla fall fantastisk med ett vattenfall i bakgrunden som exponerades på 1/5-dels sekund för att bli sådär mjukt och fint. En bild värdig vilken skärmsläckare som helst!
Vilket raskt för mig in på nästa fråga. Vad gör de med bilderna? De tjatar hela tiden om att jag ska köpa deras böcker och kalendrar fulla med fantastiska bilder, ni vet, sådana som man ser när man glömt stänga av TV:n och den går ner i viloläge. Hur f*n överlever man på det? Eller är det just Youtube som betalar för kalaset och bilderna hamnar på en hårddisk någonstans för att glömmas bort i jakten på nästa 15-minuters snutt som får oss att klicka tummen upp igen?
I alla fall fick jag infallet att leta rätt på ett vattenfall i närheten för att se vad jag kunde göra av dessa tips och råd man matats med. En gråmulen morgon kl 11:00 hajkade jag hela vägen till bilen som jag sedan körde så nära som möjligt till mitt tilltänkta vattenfall, en liten bäck några hundra meter från huset. Väl på plats så var det faktiskt ganska mysigt där i skogen med ett liten bäck som rann ned till Lillån. I denna bäcken fanns det några små fall, cirka 30 cm höga, men om jag kom ned tillräckligt långt så upplevde man det som högre. Här är i alla fall resultatet. (Fujifilm GFX 50S+45-100, 1/4 f8 med ett KASE ND64)
